"IT-support! Var god dröj..."

Äventyret fortsätter. Idag har jag öppnat bankkonto, fått stelkrampsspruta (första dosen av tre), fått en jobbdator samt blivit förklarad lämplig av Personalavdelningen att jobba för Korvfabriken och det var ju tur eftersom jag redan jobbat på firman i sju år. Men ingen access till vårt nätverk ännu.

Och inkompetensen slår nya rekord (eller är detta ett fall av ren och skär mobbing måhända?); redan när jag lämnade Panama sa jag att min e-mail i sju år varit ingemar.svensson@... och att adressen ska fortsätta vara densamma i Brasilien. Jag har förklarat detta i mejl och ord till Personalavdelningen i Panama och i Brasilien, till lokala IT-supporten i Panama och i Brasilien, till min sekreterare här och så har jag öppnat två Trouble Reports med IT-support on-line för att säkerställa att jag får samma mejl i Brasilien och idag kom IT-killen på kontoret med nya datorn och sa att, by the way, min mejladdress blir nils.svensson@... därför att ingemar.svensson@... är upptaget av en jeppe i Panama och det är omöjligt att ge samma e-mailaddress till två olika personer.

Arghh! Jag blev så trött, utmattad liksom. Jag försökte protestera men jag lyckades inte få fram ord eller ens stavelser. Tårarna började sakta rinna nedför mina kinder, sedan lade jag mig i fosterställning under ett skrivbord och sög på tummen samtidigt som jag lyssnade på Mauro Scoccos "Hem till Stockholm" på iPodden. Långt efter det att arbetsdagen var slut kröp jag fram igen, tog en automatkaffe, gick ut till bilen och åkte hem. Som en liten revansch pekade jag fingret åt städaren när jag var på väg ut ur kontorsbyggnaden. Fast han såg mig inte eftersom han hade ryggen vänd mot mig.