En handelsresandes död (á la Svensson)
Jag reser en hel del och var i Sverige förra veckan, skulle resa hem i lördags. Jag missade dock avgången från Arlanda och tillbringade elva timmar i sträck tjafsandes med KLM, Air France och den lokala resebyrån i Brasilien för att få ny biljett, det strulade till sig extra mycket eftersom det var söndag. Första budet blev att jag skulle få resa med AF avgång 14:45, sedan AF avgång 19:20 och sedan KL avgång 20:45. Klockan hann bli nio på kvällen innan jag till slut fick loss en ny biljett med avgång måndag morgon 06:30, det var för sent att åka tillbaka in till stan tyckte jag så jag sov på flygplatsen.
Nästa morgon var jag om inte utvilad så iallafall inte zombietrött längre. "Vad skönt det ska bli att sova på flyget". tänkte jag. På flighten hamnade jag bredvid en muskulös och arg brasse som blivit deporterad från Europa eftersom han hade falska dokument på sig, han hade försökt gå med i Främlingslegionen och var nu besviken på främst Frankrike men också på allt som Europa stod för, bland annat svenskar och uppträdde väldigt aggressivt hela resan; "Brasilien är världens bästa land, eller hur?!". "Eh, ja det är ett trevligt land, hehe", sa jag. Vi hade en kamp om armstödet och min armbåge vann till slut någongång efter det att vi flög över norra Brasilien. I stolen framför mig satt en kille med tics. Varje minut skakade han okontrollerat till med huvudet och liksom knackade sig i pannan med knogarna. Varje minut. Hela resan. Som tog 11 timmar och 37 minuter från Amsterdam till Sao Paulo! Det var bara till att bita ihop, "sömn är överskattat"...
Jag hade ju kunnat titta på film om inte TV-skärmen varit ur funktion.
Väl framme visade sig att bara ena väskan kommit fram! Jag hade checkat in två väskor på Arlanda, kollade dock endast på ena bagagekvittot, där stod "Mr Ingemar Svensson, Sao Paulo". Jag borde kollat på bägge för på det andra stod det "Mr Oliver Winberg, Johannesburg"... Vid det här laget var jag alldeles slut och orkade inte ens bli arg, blev i det närmaste glad över att inte ha så mycket att bära längre. Med lite tur får jag tillbaka väskan som innehåller födelsedagspresenter till mig från min bror och föräldrar, nyinköpta kläder, presenter till min fru och sagoböcker och leksaker till min dotter, kurslitteratur från kurserna jag tog i Sverige samt svenska konserver jag tänkta använda till en middag för några kompisar härnere.
Igår somnade jag i hemmets lugna vrå efter åtta på kvällen och hade nog sovit som en stock hela natten om inte bara myggnätet gått sönder och jag fick gå upp klockan fyra för att reparera det då myggorna var alldeles för många och hungriga.
Born to lose!
1 Comments:
Usch. Flygplansgrannar kan vara hemska. Det är i så'na situationer jag brukar fejka att jag inte pratar något språk över huvud taget, utom möjligen öschötska. :-)
Post a Comment
<< Home