På besök i Washington D.C.

I helgen besökte jag Anders och Angelica i Washington igen. Det blev aktiv relax kan man säga, dvs inte mycket sömn men många roliga och annorlunda aktiviteter.

Anders hämtade upp mig på Dulles Intl Airport på fredagkvällen. Tyvärr blev Chorizon jag hade med mig från Spanien beslagtagen i tullen, den betraktades väl som kemiskt vapen och jag ska enbart vara glad över att jag slapp kroppsvisitering med plasthandskar iallafall! Angelica var i Kanada för att fixa arbetsvisum, hon har nämligen precis fått jobb på IMF. Stort grattis. Anders jobbar på Värlsdbanken. Vi åkte hem till Anders, slängde in väskorna, jag tog en snabb dusch, bytte kläder och sedan ramlade vi ut på stan. Först käkade vi thailändskt och sedan sammanstrålade vi med Anders kompisar Jesper och Ludvig på Guarapo, ett ställe som klassats som "Latin/Middle East lounge" (!?). Där var det fullt av folk och ett live band som spelade salsa och moderna latino hits med Juanes och Shakira. Jag kommer ihåg att vi bluddrade om allt möjligt, exemplevis att Brokeback Mountain hade varit mycket mer intressant om den rollbesatts med Angelina Jolie och Jessica Alba än av två killar! På Guarapo blev vi kvar tills de stängde och jag somnade på Anders bäddsoffa vid klockan 4:00 AM någongång.

Nästa morgon var det regnigt, kallt och blött. Anders hämtade Angelica på flygplatsen och sedan åkte vi till Chevy´s och käkade tex-mex. Våra Margaritas serverades i glas som mest påminde om dopfunter till volymen!

Efter lunch åkte vi hem och sov! På kvällen käkade vi middag på en sjysst restaurant i Alexandria tillsammans med Chipa och Evelyn, två kompisar till Anders och Angelica. Efter maten åkte vi till downtown Washington för att partaja på riktigt. Efter två ställen jag inte kommer ihåg namnen på hamnade vi på ett ställe i Georgetown, det var packat med studenter. Riktigt bra musik! Jag och en tysk vid namn Martin katalogiserade musiken som "Old School Hip Hop med uppdaterade basslingor"... Somnade vid 4:00 AM igen.

På söndagen blev det en väldig tempoväxling i och med att vi bestämde oss för att ta det lugnt istället för att flänga runt på en massa olika ställen. Således åkte vi till St Michaels i Maryland nordost om Washington. Vi hade tur med vädret och solen sken och det var ganska varmt. St Michaels är en jättefin, stylad liten stad dit hippa Washingtonbor åker för att idka "antiquing" samt äta kokta krabbor. Vi åkte till The Crab Claw och beställde in 18 krabbor. Det hela går till på så sätt att servitören helt sonika häller ut de kokta krabborna direkt på bordet, sedan går man till anfall med varsin träklubba, servetter och ganska mycket öl! Otroligt gott.

BEFORE...

AFTER...

Hemresan retade aptiten och vi åkte till en vietnamesisk restaurant för att äta (bland annat) de bästa vårrullarna jag ätit någonsin! På kvällen tog vi det väldigt lugnt och satt bara och pratade om ditten och datten till klockan 1:00 AM.

En otroligt trevlig helg. TACK så jättemycket, Anders och Angelica!

Definition> Pit stop

Pit stop. Noun.
1.
pit stop - a stop during an automobile trip for rest and refreshment.
Layover, stopover, stop - a brief stay in the course of a journey; "they made a stopover to visit their friends"
2.
pit stop - a brief stop at a pit during an automobile race to take on fuel or service the car
3.
pit stop - Silvia stopping by at the beauty salon for rest and refreshment.

En Madrid de nuevo

Sí, la semana pasada estaba de nuevo de vuelta en Madrid tras un tiempito fuera. Hacía sol y se podría escuchar los madrileños exclamando sus "Pijo!", "Maja!", "Hostia, tío!" por las calles. El idioma español en ese pais es bastante diferente al español que se habla en América Latina, eso sí es cierto. Más palabrotes fuertes pienso yo. Y todo el mundo fuma: dentro de las bares, en los restaurantes, en las calles. Aquí las cosas no cambian fácilmente solamente porque hay algunos directivos firmados por la UE. Eso es "macho, coño!".

Entre Abril 19-20 tuvimos un seminario sobre ventas de Servicios de Capacitación y fue muy interesante. Eramos unos 45 personas de todo el mundo juntados en una sala de conferencia grande. Era bastante cansativo también, había bastante "juerga", como dicen los españoles y llegué al hotel a las 4:00 AM una noche (mañana?!). Tomé oceános de agua y dos aspirinas antes de dormir para tratar de quitar la mayor parte de la resaca al día siguiente. No funcionó... Ay, por Dios que dolor de cabeza. Estaba tomando zumo (no "jugo" ya que estabamos en España) de naranja todo el día. Menos mal no estaba solo, dolor compartido es dolor reducido, jeje.

Hice un mini-tour para Marcio, "o meu colega do Brasil" quien nunca había estado en Madrid antes. Tomamos un taxi a Plaza Callao, bajamos Calle Preciados, compramos regalitos a las esposas y los bebes, vimos El Oso y El Madroño en Puerta del Sol, mostré la tienda de paraguas que tiene el letrero que dice "Mañana loverá" y la placa en frente del ayuntamiento que es el orígen de las cinco carreteras mayores de España. Fuimos a Plaza Mayor para sacar fotos, luego a Plaza Santa Ana para tapas y cañas. Hablamos y cenamos hasta tarde como es el hábito allá, nos sentimos como unos auténticos madrileños.

Y al día siguiente me fui para Washington para quedarme el fin de semana en la casa de mi amigo Anders Peterson. Llevé un chorizo Ibérico auténtico de regalo pero me lo quitaron en la Aduana EEUU... So bastardos! Hostia!

Tacos de Chapulines

Hur många vet hur Gräshoppstacos smakar? Inte alltför många skulle jag tippa. Men jag vet för jag har nämligen käkat sådana till lunch på restaurant La Calle här i Santa Fe, Mexico D.F. idag. Tacos de Chapulines är tacos med verkliga små, stekta gräshoppor och mole (särskild sås med bland annat kakao i från staden Oaxaca) samt Guacamole. Att studera maten i närbild är inte smart om man vill behålla aptiten men slaskar man på lite mole och Guacamole och rullar ihop sin lilla taco och tar en bestämd tugga och sköljer ner med öl så är det inte så hemskt faktiskt. Konsistensen är knaprig men smaken är mest avocado och mole, man kan inte tala om någon utmärkt gräshoppesmak.


...och såhär ser man ut i taxin efteråt på väg till kontoret när man funderar på om gräshopporna tänker ta det lugnt i magen eller göra revolt på gammalt beprövat Zapata-vis... "Viva la Revolucion!".

Campos de Jordão

Gabriela, Silvia and I went to Campos de Jordão last Sunday. Campos de Jordão is located up in the mountains one hour by car northeast of São José dos Campos. The weather is cooler there and the locals work hard on making everybody feel like they are in some Swiss Alpine village: you can drink draft beer in big German-Swiss style beer glasses (the kind that looks like a boot), eat fondues and handmade choclate. The houses have the distinct Alpine feeling too, a lot of wood, high roofs and crossed planks on the walls. I did not see any cuckoo-clocks however.

The car ride to Campos de Jordão offers a lot of beautiful views of the Paraíba valley with its green fields with grazing cows. As one commence the ascent to the mountain village the vegetation gets denser and pine trees can be seen.

I do not know the altitude of the village but the weather is cooler. We had great weather and apart from strolling around for a couple of hours, we visited a small but pleasant amusement park and bought cools shades for everyone in the family.

Here are some photos from our trip:

harald-in-japan.blogspot.com

Min käre bror Harald har lagt upp en blogg över sin Japanresa:

http://harald-in-japan.blogspot.com/

Conexión Brasil - Japón

Hoy hablé con mi hermano Harald por teléfono. Parecía que estaba al lado mio pero está en Japón con 12 horas de diferencia, cuando son las 21:00 en Japón, son las 9:00 en Brasil! Dice que la comida es buena, que las personas son un poco introvertidos pero gentiles y que no es tan caro que había pensado. Está ahí porque ganó una beca con una universidad de Yokohama. Hasta ahora ha hecho turismo 100%, no ha trabajado nada ya que su profesor estaba ocupado con otras cosas. Que sigan los feries para mi hermano!

En Sao paulo hay una zona que se llama Liberdad, se podría decir que es Pequeño Tokyo. Está lleno de japoneses y desciendentes de inmigrantes japoneses, los letreros están escritos en japonés y allá es donde se come la mejor comida japonesa en Brasil dicen. Todavía no he ido pero a mi me encanta Sushi así que hay que ir.

"IT-support! Var god dröj..."

Äventyret fortsätter. Idag har jag öppnat bankkonto, fått stelkrampsspruta (första dosen av tre), fått en jobbdator samt blivit förklarad lämplig av Personalavdelningen att jobba för Korvfabriken och det var ju tur eftersom jag redan jobbat på firman i sju år. Men ingen access till vårt nätverk ännu.

Och inkompetensen slår nya rekord (eller är detta ett fall av ren och skär mobbing måhända?); redan när jag lämnade Panama sa jag att min e-mail i sju år varit ingemar.svensson@... och att adressen ska fortsätta vara densamma i Brasilien. Jag har förklarat detta i mejl och ord till Personalavdelningen i Panama och i Brasilien, till lokala IT-supporten i Panama och i Brasilien, till min sekreterare här och så har jag öppnat två Trouble Reports med IT-support on-line för att säkerställa att jag får samma mejl i Brasilien och idag kom IT-killen på kontoret med nya datorn och sa att, by the way, min mejladdress blir nils.svensson@... därför att ingemar.svensson@... är upptaget av en jeppe i Panama och det är omöjligt att ge samma e-mailaddress till två olika personer.

Arghh! Jag blev så trött, utmattad liksom. Jag försökte protestera men jag lyckades inte få fram ord eller ens stavelser. Tårarna började sakta rinna nedför mina kinder, sedan lade jag mig i fosterställning under ett skrivbord och sög på tummen samtidigt som jag lyssnade på Mauro Scoccos "Hem till Stockholm" på iPodden. Långt efter det att arbetsdagen var slut kröp jag fram igen, tog en automatkaffe, gick ut till bilen och åkte hem. Som en liten revansch pekade jag fingret åt städaren när jag var på väg ut ur kontorsbyggnaden. Fast han såg mig inte eftersom han hade ryggen vänd mot mig.

Visumansökningsprocessrapport # 1

Idag var jag och Silvia hos Policia Federals kontor och fixade med min visumansökan. Vilken otroligt seg process. Jag såg inte en enda dator på deras distriktskontor här i Sao Jose dos Campos. De flesta kontorister satt ensamma vid sina skrivbord medan kön utanför växte sig längre och längre. All dokumentering sker för hand och varje kontorist har förutom en uppsättning pennor med olika bläck sin egen sax och klisterburk. Jag skrev på fyra olika dokument, kontoristen klippte och klistrade litegrann, tog ut en hel bibba dokument från en låda gjorde sedan stor sak av att göra hål i varje dokument och sätta in dom i en pärm med plats för ungefär 1000 ark till. Sedan fick vi gå. Om ungefär två veckor ska vi tillbaka. Jag hoppas att "ungefär" inte betyder två månader.

Jag blev inte riktigt klok på vad vi fick gjort idag eller varför vi måste bryta processen och komma tillbaka om ett tag. Och så måste jag fixa körkort och bankkonto annat och det lär väl ta sin lilla tid det också.

Det här är bara början. Jag känner att jag stått vid foten av Mount Everest ett tag men nu påbörjat min mödosamma vandring uppåt bergets topp. Syre. Ge mig syre

"Suck och stön! Vad har jag gjort för att förtjäna detta!?"